Vädrets makter utmanar våra ekorrhjul och ledarskapet

Förra veckan inleddes med snökaos i stora delar av Sverige, i alla fall om vi utgår från medias bilder. Det är uppenbart att vi i landet är olika tränade på dessa situationer, vilket i sig inte är så konstigt. Uppe i norr är vi vältränade, frivilligt eller ofrivilligt, i och med att det är en stor del av vår vardag under vintern och vi är rustade för det. I andra delar av Sverige är snö i större portioner mindre vanligt och sällan förekommande. Omöjligt att bli vältränad, när förutsättningar ges max en handfull dagar per år.

I sociala medier förekom flera inlägg om hur vädrets makter utmanat människans ekorrhjul. Flertalet flyg och tåg var inställda eller kraftigt försenade. Många fick invänta eller boka om till andra flighter och bolag för att nå sin destination. En del var kreativa och hittade andra lösningar för att komma fram. Det som väckte mina funderingar är hur vi påverkas när vår planering utmanas, hur vi väljer att kommunicera, hantera situationen och hur hårt vi arbetar för att inte missa inbokade tider. Vad är det värsta som kan hända när vi missar ett eller några möten eller kommer försent till arbetet, på grund av vädret? Är eller har vår planering blivit en omedveten fastlåsning i ett tempo och innehåll där vi är oumbärliga och som inte tål kastvindar? Min erfarenhet är att det finns en stor förståelse för förseningar och frånvaro, vid oväder. Är det då vi själva som stressar på, för att vi har svårt att ställa om till nya förutsättningar, om så är fallet vem lurar vi då och vad behöver vi träna mer på?

Det finns goda exempel, låt mig berätta om ett. Min man hade ett planerat möte i Stockholm på måndag och flyget skulle ha avgått tidigt på morgonen. Redan på söndag förmiddag hörde hans chef av sig för att stämma av hur vädret var uppe i Norr- och Västerbotten. Hans chef hade insett att vädret och prognosen med stor sannolikhet skulle ställa till det för hans resande chefer. Senare under söndag meddelade han att det fysiska mötet skulle ersättas med ett Skype-möte. Mötet genomfördes och fungerade alldeles lysande, alla kunde delta, syftet med mötet uppnåddes och det gick dessutom fortare än planerat. Tiden användes således både smart och effektivt för alla parter och hela verksamheten. Jag bör tillägga att Trafikverket använder Skype-möten frekvent i sin vardag.

Min mans chef var klok och tog ett nytt beslut, anpassat efter aktuella förutsättningar, som alla vann på. Tänk om fler agerade på det sättet. Egentligen borde vi göra det vid fler tillfällen, även när ekorrhjulet inte utmanas av vädrets makter eller annat. Hur använder vi vår tid smartast och på bästa sätt och är verkligen fysik närvaro alltid att föredra. Jag är övertygad om att fysiska möten behövs och i vissa fall är det bättre än att träffas via Skype eller telefon. Vi behöver dock vara vakna på att vi fortfarande är relativt otränade på att använda digitala lösningar, vilket bidrar till en övertro till fysiska möten. Det viktiga är att avgöra när den ena formen fungerar bättre än den andra eller minst lika bra. Något som är än mer viktigt är att kontinuerligt kritiskt granska våra rutiner, processer och vanor. Är de verkligen de bästa och smartaste utifrån nuläget och framtidens förutsättningar samt vårt och andras välbefinnande.

Ledare ska i alla situationer agera som goda och kloka förebilder genom sitt "görande". Förra veckan agerande Ali Sadeghi Trafikverkets Sverigechef för investering föredömlig. Han visade genom sin handling att han bryr sig om sina chefer, deras säkerhet och tid samt att andra lösningar fungerar minst lika bra eller till och med bättre. Smart ledarskap, helt enkelt.

Hur agerar du som ledare när ekorrhjulet utmanas av krafter utanför din kontroll?