En rejäl spark i baken

Sakta smyger arbetsverkligheten närmare och närmare, efter en skön ledighet. På fredag har jag mitt första uppdrag, eller egentligen inte. Jag har trots allt fuskat en del under ledigheten. Precis som tidigare, brottas jag med oviljan att släppa taget om ledigheten och längtan efter mer. Ungefär som att suga på en riktigt god karamell som successivt minskar i storlek, tills den tar slut och godispåsen är tom. Jag har verkligen njutit av varenda sekund och minut tillsammans med familjen, nära och kära, vänner och nya människor att dela fina och kärleksfulla ögonblick, berättelser och mängder av skratt med. Vilken rikedom dessa ögonblick och möten är, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på och skriver om det.

Vi har spenderat stor del av vår ledighet ute på havet och i Norrbottens fina skärgård. Höjdpunkten var besöket på vackra Malören i Kalix skärgård, vilken plats. Den gick rakt in i hjärtat och där får den stanna för alltid. Dit kommer jag att återvända, förhoppningsvis redan inom kort. En annan höjdpunkt var Stora Sjöfallet som är en magiskt vacker plats för fjällvandring och fiske. Kallbadhjärtat fick också en rejäl dos. Kan avslöja att jag skippade att duscha under dessa dagar för att ta var på alla badmöjligheter. Ja, jag tvättade mig så klart, men i det kalla härliga vattnet och naturligtvis med miljövänliga produkter. Underbart och så befriande att vara ett med naturen, i all sin enkelhet, vad mer behövs.

Nog om ledigheten. Den här gången behöver jag en rejält hård spark i baken för att komma igång igen. Det känns inte lika lustfullt som det brukar och jag vet inte riktigt vad det beror på. Ja, övergången spökar, men inte enbart. Kanske är det effekterna av pandemin som gjort mig lite mer tveksam, fundersam och försiktig. Kanske är det ovissheten om framtiden eller en kombination av flera perspektiv. Missförstå mig rätt, jag har flera uppdrag inbokade som jag ser framemot, men ändå finns en märklig känsla i kroppen. Något jag lärt mig under årens lopp är att när jag väl är igång på riktigt, så älskar jag det och vill göra mer. Ganska snabbt försvinner ledighets- och övergångskänslan och ersätts av vardagen. Förhoppningsvis blir det på samma sätt, även den här gången, vi får se. Turligt nog är jag trygg i och mår riktigt bra som människa, så jag simmar lugnt i läget. Mina mentala fönster och dörrar, har sedan tidigare ställts upp för nya möjligheter och omöjligheter, det känns spännande.

Hur har din ledighet varit och vad bär du med till minnesbanken? Vilka höjdpunkter, gråzoner och bottennapp har du haft och varför är de just det? Hur är övergången från ledighet till arbete samt steget tillbaka till livets ekorrhjul, för dig? Hur hanterar du det? Dela gärna med dig av dina och era upplevelser i familjen och på arbetet. Var nyfiken på, lyssna, se, bekräfta och lär av varandra. Gör ledigheten och övergången värdefull.

Som sagt själv behöver jag en rejäl spark i baken, men först ska jag suga på den där härliga karamellen så länge som möjligt och njuta ända fram tills det inte går längre. Då får jag helt enkelt acceptera att ledighetspåsen är slut, för den här gången.

Stor varm kram till dig, visst kommer du ihåg att du är betydelsefull och behövs!